Gråt inte för att jag är död

jag finns inom dej alltid

Du har min röst

den finns i dej

den kan du höra

när du vill

Du har mitt ansikte

min kropp

Jag finns i dej

Du kan ta fram mej

när du vill

Allt som finns kvar

av mej

är inom dej

Så är vi jämt tillsammans

Barbro Lindgren

Usch vad träligt vi har haft det här hemma. Kungen har varit ute för räkning. Sjukare än sjukast och vi har gråtit och försökt säga farväl. Då gjorde han det igen, han tröttnade på att vara på sista versen och kom på att pigg är nog roligare att vara. Han har 9 liv den hunden. Vi vet ju att han är sjuk, på papperet ska han inte fungera alls men när man tittar på honom så syns inte det riktigt. Vi tar dagarna som de kommer, lever i nuet något alldeles förfärligt. Ledsna, glada, upp och ner och så upp och ner igen. Så får det vara nu tills det blir som det blir... Det orkar jag inte ens tänka på.

Fotot på de vackraste pojkarna i hela världen har Robert Albinsson tagit     

God Jul & Gott Nytt År önskar familjen Lasses!! 

Berlingo slipper kallas DeVeritas Blindstyre! Idag ögonlystes hon på Albano med resultatet UA! Ruskigt skönt och roligt och bra på alla sätt och vis!

Grattis även till syrran Dilla, pappa Condor, faster Cleo och släktingarna Dollie och Amaya som även de ögonlystes UA!

Foto: Robert Albinsson 

Gott folk, årets julkort är knäppt och klart. Helt smärtfritt är det inte att fota ett stycke 8 månder gammalt barn, ett stycke tvärsur gammelbulle samt ett stycke duracellråtta. Pepparkakor var inblandade   

I väntan på the real thing...

Mammas pojkar! Hand i tass, dregel mot dregel, vackraste som finns om någon frågar mamman. Min älskade Snodd och så lill-Snodden. Helt fantastiska!

Ser ni?

Vad tycker ni?

        Pappa Condor                             Berit                            Mamma Beans

Jag vet ju vad jag tycker, flinar matte. Jag med, kontrar husse. Vem bryr sig, mumlar Bosse. Love dreglar mest. Verkar vara en till tand på g. Jag tycker jag är finast i hela världen skriker Berit. Dessutom löper jag, skriv det!

Bloggtorka heter det visst... Lägger in en bild på en glad trio i a f!

Bängen, herr bebis och löpmonstret Beirut! 

Berran är en modern tjej! Här väntas inte på att bli kysst, här tar vi för oss! Men så har hon också ett namn som hämtat ur en "vuxenfilm". DeVeritas Dippa Daffodil... Visst är det något lite halvsnuskigt över det namnet? Syster Dilla är inte bättre hon; DeVeritas Dilla Darling. Eller hur? Lite snubbigt det med. Undrar just vad Frida tänkte på när lapparna till SKK fylldes i

Let med introduce; "Långt ner i halsmandlarna" featuring Dippa Daffodil!

Hertha, vi saknar dig ständigt gumman. Du fattas oss oändligt mycket!

Det finns två fina killar hemma hos oss som inte alltid är i gasen, som gillar att ta det lite lugnare än vissa andra. De delar inte bara namn utan även en hundsäng ibland.

I helgen har allas vår turbo-fia Beirut gått MH! Eller gått MH kanske är synd att säga. Stormat en MH-bana beskrivs det hela nog bäst som. Följande kunde konstateras: Berit är väldigt glad och social, har en sju helvetes kamplust, ÄLSKAR att leka och vill fortsätta leka, hon springer snabbt som vinden och är inte särskilt rädd eller arg. Egentligen gick allt alldeles utmärkt tills spökena kom   

När spökena kom stod Berran som en fura och kontrollerade dem som hon aldrig gjort annat. Sedan var det dags att släppa lös henne och då fick hon SPUNK!! Berit är en rottweiler men hon är faktiskt uppfostrad av en bullterrier. Och vad gör en bullterrier när den inte riktigt vet vad den ska göra? Ja just det, får bullfnatt! Sagt och gjort, Berran fick ett tvättäkta bullfnatt. Jag är osäker på om testledaren slutat skrattat ännu... Hon sprang och sprang och sprang, kollade in så hon hade hela publiken med sig och så showade hon lite till. Jag tror att hon tänkte att vad är mest avväpnande när det är lite tryckt stämning? Jo ett gott skratt! Tyvärr showade damen så länge att tiden gick ut och hennes pussande på spökena när de klätt av sig vart utanför protokollet

Det var jättekul att se henne på banan! Fullt ös medvetslös och så lite extra på någe vis. Lite extra allt. Löken på laxen och grädden på moset. Sån är hon vår älskade Berit och vi kunde inte önska oss en ballare tjej!           

Bosse är faktiskt världens absolut snällaste och mest tålmodiga hund. Så här har han det för jämnan. En ruggigt störig stor svart hund som ligger ca 5 cm från hans nos medan han äter ben. Luften är faktiskt fri tycker Berit som har ungefär 20 andra ben runt omkring sig att äta på. Bosses ben ser vääääääldigt gott ut... Bosse suckar som tjuren Ferdinand och fortsätter lugnt med sitt gnagande, som om hon inte fanns där. Det ska mycket till för att Bosse ska säga ifrån, väldigt mycket. Det är väl därför Berit är världens snällaste tjej hon men. Om än fräck som en flatlus!

Idag gick Berits officiella utställningsdebut av stapeln! Pappa Condors matte Marie var Berrans proffsiga handler dagen till ära. Marie visade Berit på bästa sätt och stundtals så sprang hon faktiskt på helt perfekt vårt lilla yrväder. Stod som ett ljus gjorde hon hela tiden och kul som fasiken var det med köttbullar och Marie!! Utdelningen blev ett 1:a pris med helhetsintrycket "Utmärkt" i juniorklass och en jättefin kritik:

"Feminint huvud, något sotiga tantecken i huvudet och bröstet, stark överlinje, passande benstomme, välvinklad fram och bak, breda lår, rör sig med bra steg när hon vill, glad svans i rörelse, härligt temperament och attityd."

Dagens stora bravad var farmor Ambra som vann bruksklassen med CERT och blev reserv bästa tik! Stooooort grattis!